Marathon

Det känns i mina ben som jag själv har sprungit Matathon idag, men så knäpp e jag inte så jag gör det friviligt. Jag har haft en hel arbetsdag i stora huvudstaden som inneburit att assistera med shopping och springa runt och hejja fram våran tappra marathon löpare tillsammans med 20 000 andra, som gick i mål på 4.37 tim. Jag har filmat och fotat och det blev en riktigt lyckad dag.Trots att jag frusit och huttrat som en liten valp.

Jag är så imponerad av att så många människor springer 4,2 mil friviligt. Skulle aldrig falla mig in att göra det själv. Många som hoppar av, får kramp, värk och svimmar. Eliten som sprang först var en klunga på 10 svarta afrikaner som bokstavligen flög förbi. Dom sprang på 2 timmar drygt, hur är det möjligt?? Dom är inte mänskliga, dom e som pumor. Svisch sa de bara. Men de är ju också det dom lever på. Vinna martahon lopp och häva in kosingen. Det var alla sorters människor som sprang. Allt från vanliga motionärer till pansionärer, riktigt överviktiga personer som de såg tungt ut för och folk som spökar ut sig för skoj och bara vill ha uppmärksamhet. 

Nu är det Tack & Go natt, imorgon väntas nya äventyr!



  

Kommentera här: