Fina Fröken

Hann inte uppdatera igår, men här kommer den sent omsides...

Ja, herre jösses vilken upplevelse! Jag fick denna upplevelse av min kära sambo i 25 års present (förra året). Men blev inte av förrän nu pga att väderet alltid har varit dåligt när jag bokat, men igår så var vädergudarna på min sida...

Man känner sig ganska liten på jorden när man svävar uppe i det blå.

Sååå... på med jacka, vantar, hjälm och sele. Fast knuten i föraren bakom mig som är fastknuten i själva ballongen. En lina drar oss upp och man får springa så fort man kan innan man lyfter. Ser jätte kul ut för benen fortsätter springa fast man har lyft från marken. Vi stiger fort upp, men efetr några sekunder säger killen
-Vi måste landa! Trodde han skämtade för han skojade och skrämde upp mig en del innan vi lyfte. Men linorna hade trasslat sig så det var farligt. Detta händer ungerfär var tusende flygning. :O Så det blev en nödlandning på fältet och en promenad tillbaka till starten för att sedan göra om alltihopa. Puh! Men nu hade jag ju fått "öva" en gång och sprang ännu bättre på andra lyftet. Ja, upp vi for och hej och hå! Det var en väldigt läskig känsla. Specielt när han knäppte loss linan så vi verkligen var fria. Han styrde till vindarna som lyfte oss högre och högre. Ibland när det blev vindstilla vart det alldeles knäpptyst och det kändes bara som man skulle falla rätt ner. huauuuaa! Tror vi kom upp på ca 300 m. De hade kommit som högst 900 m igår men vi fick inga riktiga bra vindar så flygturen blev tyvärr ganska kort. När jag väl började tycka det var lite kul istället för skräckslaget så var vi på väg ner...

Det var en fantastisk utsikt där uppe kan jag lova. Jag såg enda till globen. Jag tog lite darriga kort och fick med en liten snabbfilmning.



Min hejaklack!







Från mitt perspektiv




 
Ett litet klipp! Lägg märke till mitt snabba självporträtt. Ville ju ha bevis på att det var jag som hängde i den där konstiga bananen. :)